Sömn ÄR tydligen viktigt!

Det hade ni aldrig trott va?! ;)
Enda sedan jag började skolan för ett par veckor sedan, har mitt humör varit lite sådär fram och tillbaka. Men i natt sov jag tungt, skönt och riktigt ordentligt.

Är ni som jag? Vägrar ni tro på det experterna säger hela tiden? Lär ni er aldrig någon läxa då och då?

Alla vet att det är viktigt att sova. Jag har dock vägrat att inse att det gäller även mig. Men när jag började skolan sov jag ytterst lite och fick beviset på att man faktiskt måste ta hand om sin kropp. Jag kan gå och lägga mig 4.30 och sedan gå upp vid 8.00, men vara pigg och inte ha några problem med att komma upp. Har jag däremot lagt mig 23.00 och går upp 9.00, så känns det ofta totalt hopplöst. Varför?

Ett annat exempel är år 2007. Jag kan stå för att jag vägde 58 kg på våren. Dum som jag var tänkte jag att: "Nu när jag är smal, så kan jag äta vad jag vill". Jag kan tillägga att anledningen till viktnedgången var att jag slutat med en vidrig aptitökande medicin.
Men i alla fall; Hösten 2007 började jag knapra litium (som man kan gå upp i vikt av) och det gjorde inte saken bättre. I februari 2008 vägde jag plötsligt 80 kg.

OBS! Det jag pratar om nu handlar egentligen inte om vikt och hurvida man ska vara smal eller inte, utan om att jag och säkert fler aldrig lär sig att naturlagarna och dylikt gäller oss också.

Ni som inte varit med om detta förstår nog inte och får nog inte ut speciellt mycket av det här inlägget. MEN! Jag skulle tro att vi är lite lika innerst inne allihop :)