Det finns inga genvägar

Det finns inga genvägar genom livet. Det borde ju jag veta. Jag vet att många delar min problematik och att det finns många med andra problem. Jag menar, alla har ju problem egentligen. Men vissa problem är mycket mer accepterade än andra.

Jag undrar om det egentligen går att lösa någonting? Kommer jag bli kvitt manodepressiv sjukdom?! - Jag skulle inte tro det! Det finns folk som alltid varit överviktiga, som blir anklagade för att "bara sitta och smälla i sig...".
Varför är vissa personer accepterade och inte andra?
I min gamla blogg skrev jag om fulhet. Finns fulhet? Enligt mig så kan man egentligen inte vara ful. Om det låter klyschigt bryr jag mig inte om direkt.
Hur jag kom på att skriva om fulhet var p.g.a ett radioprogram där jag lyckade snappa upp en mening, en av de värsta meningar jag någonsin hört; "Fula människor har det svårare än vackra...".
En annan gång hörde jag om en kille som hade gjort slut med sin tjej för att hon gått upp i vikt. Det andra sjuka var att han hade sagt att han skulle ta tillbaka henne om hon blev smal igen!

Slutsatser av mig:

1. Jag skulle hellre äta en bajsblöja än att ta tillbaka den sjuka killen.
2. Ännu en anledning till att inte ta tillbaka idioten är att folk som dumpar sin partner för en sådan sak älskar inte sin partner ändå.
3. De människor som bestämmer "idealen" är lurade. De tror att de inte duger om de inte är (och tvingar andra att vara) på ett visst sätt.