KBT

Jag ska på mitt andra "möte" med KBT-gruppen på onsdag. Alltså kognitiv beteendeterapi för er som inte visste det redan. Det finns ingenting jag mer hoppas på än att det ska leda någon vart, att jag ska kunna se nya möjligheter i livet. Jag har brutit upp med mig själv allt för många gånger. Mitt mål är att kämpa för att bli en kompakt människa som faktiskt kan hantera sina tankar och känslor. En sak till; jag önskar att folk kunde sluta med att tro sig veta hur man löser det i stort sett olösbara. Livet är tyvärr (eller kanske tack och lov..?) inte så enkelt att det bara är att säga "att man ska tänka positivt, för då blir allting bra". Det är svårt att tänka positivt de gånger man inte kan se något positivt alls med sig själv, eller hur?
Men men, det är väl det jag ska lära mig med terapin.