Nu sitter jag och planerar min framtida skolgång lite. Jag fattar inte. Det är så sjukt mycket man måste läsa i skolan. 2250 poäng eller hur mycket det nu var. Hittills har jag läst 500 poäng och jag skulle ha gått ut gymnasiet i våras. Det får en helt seriöst att känna sig riktigt värdelös. Haha, jag måste vara motdelen till Blondinbella. Inte för att jag läst extremt mycket i hennes blogg, men jag lyckades snappa upp diverse snack om MVG:n.
Men men. Jag har i alla fall gjort en skol-lista:
Lästa ämnen:
Svenska A - 100 p
Matematik A - 100 p
Engenska A - 100 p
Samhällskunskap A - 100 p
Datorkunskap A - 50 p
Musik A - 50 p
Påbörjade/Inom kort planerade ämnen:
Religion A - 50 p
Naturkunskap A - 50 p
Svenska B - 100 p
Ämnen jag valt själv att läsa så fort det går:
Företagsekonomi A - 50 p
Matematik B - 50 p
Affärsjuridik - 50 p
Småföretagande A - 50 p
Småföretagande B - 100 p
Psykologi A - 50 p
Matematik C - 100 p
Kultur & idéhistoria 100 p
Bild 150 p
Kultur & konstanalys 50 p
Affärskommunikation engelska 50 p
Litterär gestaltning 100 p
Hittills har jag planerat ihop att få 1600 poäng. Jag vet ju att det är för lite, men jag lär nog hitta på något. Inte för att jag ens vet om det "går" att läsa den här kombinationen av ämnen... Enligt dagens byrokratiska samhälle så får man ju knappt göra någonting numera.
Men kom ihåg - jag är ingen pluggis, jag klarar inte av skolan. Det har jag inpräntat någonstans långt inne i skallen. Jag har blivit hjärntvättad av lärare som inte förstår sig på människor överhuvudtaget.
Jag ska i alla fall lätt bilda ett team, som är till för folk som vägrar ta mer skit! ;)
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att läsa t. ex. psykologi när man läser till lärare/förskolelärare. De behöver mer kunskap om människor. Okej, det finns faktiskt många lärare som är jättebra och förstår att människor fungerar olika, men tyvärr lider det här samhället brist på sådana lärare.
Jag tänker aldrig mer låta mig luras! Jag tänker inte låta mig luras av mig själv, men allra minst av någon människa som inte ens känner mig och som bara dömer ut mig för att jag kanske inte har en chans att leva upp till exakt alla förväntningar som de har på mig och alla andra.
tisdag 24 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar